Jag blir så sjukt irriterad på er som söker bekräftelse på eran existens i bloggvärlden. Som ställer frågor till andra "Borde jag blogga eller inte!?" eller "Borde jag sluta blogga?". Först & främst ärligt talat, jag vet inte. Jag har aldrig läst din blogg människa, och faller den inte mig i smaken så betyder de inte att alla andra kommer neka av den helt. Smaken är som baken, delad.

 

Något som kanske är värt att veta för vissa är att utstrålar du orsäkerhet på dig själv i bloggen och i ditt bloggande och genom att söka bekräftelse så är risken stor att du drar till dig idioter som mår skit & gärna passar på att trycka ner dig så att dom kan må lite bättre över sig själva. Så är det. Sen så har alla inte så jätte bra självförtroende eller självkänsla idag, och det beror ofta på sådana här idioter som jag just beskrev. Återkommande påhopp skadar en redan söndrig själ. Men det är på det sättet man får försöka överleva lite i samhället idag, dölja & gömma sina svaga punkter så dom inte kan attackeras, förstår ni vad jag menar? Alla är inte starka, men man kan i alla fall låtsas vara det istället för att hänga ut sig som ett lockbete.

Så idag är jag irriterad på er som kränker ner andra & hoppar på sådana som redan är svaga i sig själva, och även er som söker bekräftelse & agerar lockbete till dessa idioter som letar efter personer som er att hoppa på.
Simma inte framför hajen!