Grabbarna grus & jag
Det är OK att kalla mig en bitterfitta, det är OK att jag ser mig själv sådan. Men det gör mig desto mer nöjdare över mig själv då jag idag är en envis liten åsna som vägrar släppa folk in på livet. Det har bara bådat mig gott. Om man fäller kommentaren "Stackars människa, du måste verkligen ha gått igenom en massa skit om du verkligen inte vågar lita på någon!" på ett ironiskt sätt så svarar jag enkelt - Ja! Det har jag. För det första så är jag trött på förlusten av människor runt om mig som bara trillar av pinnen, sedan har dom flesta jag träffat på idag bara varit skit och inget & ha, och varför skapa massa nya band när man kan nöja sig med dom goa grabbarna grus som hängt med ett tag?
Man tror oftast att en ny relation kan vara bra då det klickar på alla möjliga ställen, men sedan kommer den där dagen då du undrar vad sjutton du gett dig in i, + att du antagligen är den där bättre människan, så att hur mycket skit du än får så är du orolig för hur du ska dra dig ur det där nya "vänskapsförhållandet" utan att såra den andra människan. Så att ja, jag är så glad över att vara en liten eremit som drar mig undan från nya människor som vill skapa nya relationer. Det ger jag mig en ordentlig klapp på axeln för! Bra Isabell, att du inte är en sådan där blåögd jävel som tror gott om alla, för inte ens 50% av dom man välkomnar in i ens liv kan leva där med gott samvete eller är värd ens tillit. Been there!
Note to myself ofc.
Note to myself ofc.
Älska att kämpa för sitt liv
Jag älskar livets små utmaningar. Varje gång jag tagit mig förbi ett problem ser jag saker ljusare och det gör mig starkare varje gång! Allt är kvitt eller dubbelt. Bakslag är till för att provocera igång oss, att fortsätta kämpa för det vi tror kan bli rätt & bäst för oss, att våga ge sig upp på hästen igen är det som ger oss glimten i ögat, som ibland kan skapa respekt från någon annan vid första ögonkastet, eftersom du har det där lilla extra som dom bara inte kan sätta fingret på. Självrespekt kommer med dom dåd du lyckas pressa dig igenom i livet, låt inte det jobbiga och tragiska trycka ner dig, så länge du försöker se dig själv för den du är, så kommer allting bli bra, en kämpe.
ÖGONBLICK AV GULD
Vissa dagar är tyngre än andra. Ibland klarar vi oss bra på egen hand, men ibland behöver vi lite hjälp på traven. Det är ingen svaghet att sträcka ut en hand och be om hjälp, stöd. Det är ingen svaghet att våga säga "Jag orkar verkligen inte". Att ha någon vid sin sida, att visa att man alltid är vid någons sida är guld värt. Att alltid påminna personerna man bryr sig om att man alltid finns där om det är något, och mena det, inga tomma löften. För även den personen som aldrig ber om hjälp, kan en dag sträcka ut sin hand och be om din, var beredd på att ta tag i den, och visa dina löften. Ibland har man bara en chans att bevisa vart man står. Allting handlar inte om att ge & ta. Ge så kommer även du finna belåtenhet & lycka över att hålla en annan människa om ryggen. ♥
SLUTA STRAFFA DIG SJÄLV / SJÄLVFÖRTROENDE
Ett självförtroende är det bästa du kan ta på dig och matcha ihop med ett leende när du vaknar. Många ser det som att det inte är så lätt att hitta sitt självförtroende, och att jag är ännu en lycklig tjej där allting snurrar på precis som jag vill att det ska i livet. Men där har ni fel. Jag har varit i helvetet och tillbaka, mitt liv står helt stilla just nu och jag har varken gått ur skolan med fullständiga betyg eller har ett bra jobb att skryta om. Jag har inget sådant. Men jag väljer jag att ta på mig mitt självförtroende och le.
Självförtroendet kommer av sig själv den dagen du väljer att sluta trycka ner dig själv och se dig som ett misslyckat fall. Ingen annan kommer kunna styra över det. Det kvittar hur mycket komplimanger du får, det kommer inte hjälpa dig någonstans, det är synen på dig själv som framkallar vem du väljer att vakna upp som nästa dag. Alla har vi dåliga dagar, men vi har ett val. Den som väljer att sitta och trycka ner sig själv framför mig, får skylla sig själv. Jag tänker aldrig någonsin sitta igen och smöra för någon och berätta hur bra den är bara för att den känner sig så misslyckad & nere, pågrund av att den själv valt att vara det. Vissa väljer att fortsätta se sig själv som förlorade i livet, även om dom vet att det är fel, men det är det enda dom vet om, som dom kan få uppmärksamhet för. Men ja, så som du ser dig själv, ser andra dig tillslut också, för du kommer övertyga alla runt omkring dig också.
Låter hårt & dumt för alla känsliga läsare där ute, men det är den råa sanningen, för jag har själv gått igenom det. Det var den dagen jag slutade straffa mig själv som jag fick träffa mitt självförtroende för första gången, och nu hänger vi ihop tightare än någonsin. Leendet är bara bonusen. Sluta vänta på att någon annan ska dra upp dig ur leran och berätta hur bra du är, för det hjälper bara för stunden, nästa gång när du halkar ner igen, så är det bara du själv som kan hjälpa dig. När du accepterat detta, kommer du inte sitta fast lika hårt nästa gång, och kommer klara dig helt själv. I längden så kan du bara lita på dig själv, kanske är dags att börja?
Självförtroendet kommer av sig själv den dagen du väljer att sluta trycka ner dig själv och se dig som ett misslyckat fall. Ingen annan kommer kunna styra över det. Det kvittar hur mycket komplimanger du får, det kommer inte hjälpa dig någonstans, det är synen på dig själv som framkallar vem du väljer att vakna upp som nästa dag. Alla har vi dåliga dagar, men vi har ett val. Den som väljer att sitta och trycka ner sig själv framför mig, får skylla sig själv. Jag tänker aldrig någonsin sitta igen och smöra för någon och berätta hur bra den är bara för att den känner sig så misslyckad & nere, pågrund av att den själv valt att vara det. Vissa väljer att fortsätta se sig själv som förlorade i livet, även om dom vet att det är fel, men det är det enda dom vet om, som dom kan få uppmärksamhet för. Men ja, så som du ser dig själv, ser andra dig tillslut också, för du kommer övertyga alla runt omkring dig också.
Låter hårt & dumt för alla känsliga läsare där ute, men det är den råa sanningen, för jag har själv gått igenom det. Det var den dagen jag slutade straffa mig själv som jag fick träffa mitt självförtroende för första gången, och nu hänger vi ihop tightare än någonsin. Leendet är bara bonusen. Sluta vänta på att någon annan ska dra upp dig ur leran och berätta hur bra du är, för det hjälper bara för stunden, nästa gång när du halkar ner igen, så är det bara du själv som kan hjälpa dig. När du accepterat detta, kommer du inte sitta fast lika hårt nästa gång, och kommer klara dig helt själv. I längden så kan du bara lita på dig själv, kanske är dags att börja?
CRÉME DE LA CRÉME KOMMENTAR
Fick just en sådan här underbar kommentar. Det är då man inser vad bloggandet ger en själv & andra, och att man lyckas vara den bilden man försöker göra sitt bästa för att utstråla i bloggen. Sådana här kommentarer är créme de la créme för bloggsjälen.
DEN ÄKTA VARAN / VÅGA VA FELET
Människor som sväljer sin stolthet och erkänner när dom har fel, folk som står för sina handlingar och berättar sanningen när dom blir konfronterade istället för att gräva sig djupare ner i lögnerna, folk som visar sitt dåliga samvete och försöker bevisa för sig själv och andra att dom kan göra rätt, sådana människor, beundrar jag. Sådana håller jag varmt om hjärtat. Mina vänner kan & får misslyckas, det är en del av livet. Men så länge dom berättar sanningen för mig om det är något som kommer fram till mig som låter fel, eller om någon frågar mig något, att jag inte står och beskyddar personen utan att ens själv veta sanningen.Det värsta som finns är när människor gör samma misstag om & om igen, och säger att dom ska försöka bättra sig utan att mena det eller ens försöka, folk som tittar en i ögonen och ljuger trots att man vet att det inte är sanning. Folk som säger att dom rår om en, att man är en utav dom bästa, men backstabbar och sprider lögner om en och vägrar erkänna när man frågar dom om det är sant. Sådana människor, ska ni aldrig ödsla tid på. Det finns mängder av dom. Haft en 6-7 sådana fall i mitt liv. Nu äntligen börjar jag känna igen dessa människorna och släpper dom inte ens innanför dörren. Stötte på en sådan människa för bara dryga en vecka sedan, jag kände igen det jag såg, var trevlig, men inte mer än så. Man kan va trevlig mot folk, behandla dom som människor, säga hej, men annars är det bara att sinte bry sig. Ta vara på dom som bevisat att dom är värdiga att stanna i ditt liv, att ni plockar upp varandra när ni faller, att ge varandra energi & inte bara ta, för att både du och dom behöver varandra. Det, är äkta.
GLÖM INTE AV ATT VARA ETT BARN
Jag ser många unga tjejer och killar idag som träder in i tonårens år som på en gång tar på sig stora ansvar och väljer att ta ett så stort steg bort från sina lek år som möjligt för att försöka passa in i dagens samhälle. Det borde inte vara så. Jag gjorde det också, jag ville så mycket, bli stor och vuxen fort, jag ville ha en mer social koppling till äldre människor, och det fick jag, mestadels för att jag egentligen hade svårt att skaffa vänner i min egen ålder, ingen riktigt förstod mina diskussioner och låg inte riktigt på min tanke nivå. Men man får inte glömma av att man bara är ett barn, även om det kan vara ett kränkande ord för ett barn att höra, vem vill höra det egentligen? Det är inget fel på att vilja bli vuxen, ha drömmar om framtiden, men att försöka ändra sig själv istället för att vänta på att åldern gör sitt borde inte vara ett alternativ.
Lek på, ha kul, flumma runt, det kan du även göra när du blir stor, men dina år som ung tonåring eller innan det borde vara att lära sig av livet i den åldern man tillhör, inte förhasta grejer, det kommer, man måste bara ha tålamod. Min mamma sa alltid till mig "det får du veta när du blir äldre" och det var så frustrerande, men här är jag nu, 19 år, 20 nästa år. Och ärligt talar, jag avundas er yngre tjejer och killar, jag önskar jag kunde få slå ner min rumpa ute på gräset på sommaren, skratta med min bästa vän, snacka om killen man var kär i men inte vågade riktigt prata med, leka, låta fantasin styra över hur min lekvärd såg ut, alla mina låtsas hästar jag hade ute i skogen, jag hade 100 stycken, leka med barbies och allt där emellan. Det är så saknat, men jag har mina minnen. Så nagla er inte fast vid datorn och låt den vara eran uppväxt, lek som barn ska göra, det är det som formar er till dom personerna ni blir när ni blir äldre. Guld värt.
Jag skriver detta för jag vet att många av mina läsare är runt 11-15 års åldern. Så tänk på detta söta ni. Jag skriver mycket åsikts starka grejer, som kan vara tänkvärda, och många längtar efter att få hamna i den där dramatiska tonåren som ni kanske tror jag har när jag skriver mina stormiga inlägg om människor i min omgivning och händelser, men det kommer komma en tid då ni precis som jag längtar efter att få vara ett barn igen. Ta vara på det.
ETT AVSLUTAT KAPITEL / VÅGA
Det finns inte någon ursäkt som är acceptabel till att behålla folk i sitt liv som bara skadar & gör illa en psykiskt. Hur ska man någonsin kunna finna glädje om man ska gå runt med magont och förvirrade tankar om vad som ska komma näst. Jag själv har mina stunder i livet då jag ser över mina relationer, vad är bra & vad är dåligt? Och på något vänster blir det enklare varje gång att rensa bort skiten som råkat nagla sig fast i en.
Ni ska inte stå ut med vad som helst, det går inte att förblinda sig på det som varit bra, för hur bra mår du egentligen med personen/personerna runt omkring dig? Det gäller bara att våga ta klivet och vara stark. För det är bara att inse, den/dom förtjänar dig inte. Du måste bara inse det själv. för tro inte dom andra kommer göra det.
Precis äntligen avslutat ett kapitel från min sociala krets, var bara en tidsfråga. Men nu kan jag äntligen lämna allt & gå vidare med mitt liv. Ta vara på det som är bra & förtjänar min uppmärksamhet & tid, så borde ni också göra!
RESPEKTERA DIN KROPP
Någonting jag accepterar som vissa andra inte vill göra, är att vi har olika kroppar & vi är inte alltid nöjda med dom. Vill vi förändra dom & kan göra det, så är inte detta något fel, så länge vi trivs med oss själva inifrån & ut. Vad betyder någon annans åsikt då? Det viktiga i allt är att respektera sin kropp och vad den faktiskt vill också, inte bara vad sinnet vill. Att svälta sig själv till en punkt då man knappt inte ens orkar stå på benen är inte att respektera sin kropp, så att förändra kroppen med tålamod anser jag är viktigt att lägga på minnet.
Jag själv är en lite små mullig tjej, vissa av er kanske inte ser det, men det beror ju på hur jag tar bilderna på mig och hur mycket av mina kroppsdelar jag visar, allting som finns syns inte. Jag ska minsann lägga upp bilder på dom kroppsdelar jag har komplex över inom dom närmsta dagarna så ni får se själva. Inte för att få någon bekräftelse, utan ni ska veta att ni inte är ensama och att era kroppar inte är något att skämmas över, vad det än är för liten/stor detalj det än är ni stör er på. Men från andras synvinklar av de jag ser som ett komplex på mig själv, är kanske inte det i andras ögon. Men i det stora hela är det hur vi tänker om oss själva som påverkar oss mest, så mitt problem, är kanske inte ett problem alls i era ögon. Men vem bryr sig? Vi ska trivas med oss själva.
Jag själv just nu försöker att inte vräka i mig mat så fort jag blir sugen på att små äta, det har hänt allt för ofta, till filmer, när man har tråkigt, inte har något att göra, stoppa något gott i munnen har varit en bra lösning. Men för 3 veckor sedan var jag faktiskt lite större över magen än vad jag är idag, uttöjd magsäck, så min strategi blev att dra ner på småätandet, och inte äta mer när jag kände mig lagom mätt, hellre lämna kvar lite på tallriken än att proppa i sig mat tills man mår illa, hur gott det än är. Mitt andra steg ska absolut bli att börja röra på mig mer, cykla, gå etc. en bra start eller hur? Det är så jag respekterar min kropp i alla fall! Hur tänker du?
IN I HELVETET & TILLBAKA - LIVET
Känns ibland som att mitt liv har varit ett evigt kämpande utan någon vidare framgång alls. Personer som stått en nära har trillat av pinnen titt som tätt, och efter varje gång undrar man vem som är härnäst, och hur mycket mer man egentligen orkar när dom som är ens trygghet gång på gång slits ifrån en. Ångest sen man fick sin första cykel, och mobbning från lärare & elever spökade i 11 år, och jag trodde det var mig det var fel på, jag förtjänade att bli hatad.
Blicken ner i marken & små tysta steg har varit en stor del av mitt liv. Självdestruktiva tankar & nedtryckning kom även från min egna sida, jag var ful, och att bli utsatt för kränkningar & utanförskap var en del av min vardag. Alkoholen har varit min närmsta vän, start vid 14 års åldern, och att blanda tabletter med det för att domna bort från mina egna hopplösa tankar var ibland den enda utvägen. Större delen av min skolgång har varit ett skämt, 70% frånvaro när jag gick i 5an, och det blev inte bättre med åren. Blodpropp vid 16 års ålder, och en kronisk tarmsjukdom & huvudvärk har varit salt i de såren som redan funnits sen lång tid. Allt har varit hopplöst.
Mitt liv har varit hopplöst! Som fan. Men för katten vad stolt jag är som kämpat på & fortfarande står på benen. Livlinan som ibland blir lös lyckas jag knyta om igen, och där står jag åter igen, stadig & stark. Åren av nedtryckning från mig själv & andra, har gjort mig starkare. Min bröstkorg & hjärta klappar fortfarande på i ultrasnabb fart när jag sätts på prov i sociala aggresiva sammanhang, men jag lyckas ändå. Jag lyckas ta dom där 6 lugnande andetagen för att kyla ner min kropp & mina tankar & sedan har det gått skit bra. Jag är stolt lycklig & glad över vad jag åstadkommit med mig själv, hur långt jag kommit & klättrat i livet.
Mitt liv har varit hopplöst! Som fan. Men för katten vad stolt jag är som kämpat på & fortfarande står på benen. Livlinan som ibland blir lös lyckas jag knyta om igen, och där står jag åter igen, stadig & stark. Åren av nedtryckning från mig själv & andra, har gjort mig starkare. Min bröstkorg & hjärta klappar fortfarande på i ultrasnabb fart när jag sätts på prov i sociala aggresiva sammanhang, men jag lyckas ändå. Jag lyckas ta dom där 6 lugnande andetagen för att kyla ner min kropp & mina tankar & sedan har det gått skit bra. Jag är stolt lycklig & glad över vad jag åstadkommit med mig själv, hur långt jag kommit & klättrat i livet.
Så ni som sitter där ute & känner att livet är hopplöst, att det inte finns någonting att kämpa för längre, spola den tanken. Jag har satt mig själv i situationer där döden kunde varit min utväg inom 5 sekunder, men jag har backat ur, för det är inte värt det. Man hittar alltid något som är värt att kämpa för, ett hopp. Tro & hopp är det som håller oss vid liv, vi måste bara lära oss att det finns mer i livet än det vi just förlorade som var våran trygghet. Livet är ett evigt kämpande, men någon gång kommer det då vi blir vansinnigt stolta över oss själva, hur långt vi har kommit & stunden vi var nära på att ge upp, är så avlägset att det nästan går att skämta om.
Olika kroppsformer - Kränkning
Det känns verkligen som att vi ibland kämpar för bara en kroppsform. Den kurviga, mulliga & överviktiga formen. Jag tycker det är viktigt att vi kämpar för alla kroppsformer. Det är inte okej att kränka ner någon kropp alls, även om personen faktiskt tyvärr kanske gör illa sig genom att vara över eller underviktig & allmänheten ser detta. De enda man kan göra är att bry sig och stötta personen, säga sin åsikt och försöka förklara för personen att det faktiskt inte verkar så bra, att den borde tänka sig för. Men om man är en sådan person som är rent utav dum i huvudet och bara har hatiska tankar om andra människor, så kanske man helt enkelt ska hålla käften?
Alla har vi våran egna syn på vad en fin kropp är. Jag tänker inte yttra mig om vad jag tycker en fin kropp är här på bloggen, det kanske inte stämmer in alls på någon annans kropp som läser detta, och jag vill att vi alla i alla fall minst ska försöka trivas i dom kroppar vi har. Ändringar kan man alltid göra med sig själv om man kämpar, men vi ska inte ändra dom för någon annans skull. Vi ska trivas med dom själva, så fuck vad andra tycker, tycker jag.
Smala, tjocka, mulliga, kurviga, vad som räknas som en "normal" kropp, ingen ska tryckas ner, aldrig någonsin. Den som säger annat, att de är OK att kränka folk för sina kroppar, tycker jag borde söka hjälp. That's It. Kommer aldrig förstå hur denna människa tänker. Tack för mig!
Förstår ni hur jag tänker? Har du fått påhopp eller kränkningar angående din kropp?
All the small things
Ni glömmer väl inte av att försöka se dom små sakerna i livet som är bra och får er att må bra?
Energi spöken
Någonting alla borde ta mod till sig att göra några gånger under livet är att sortera bort dom människorna som bara drar en ner en i skiten, som ger en negativ energi och bara suger energi ifrån en. Dom där som aldrig ger något gott psykiskt sätt tillbaka. Energi spöken kallar jag dom. Dom behöver inte behandla en illa, men dom påverkar en negativt så man tillslut hamnar ner i den där kvävande gropen som man inte kan ta sig ur ifrån.
Dom här energi spökena förstår oftast inte ens själva hur dom påverkar människor i sin omgivning, vad och hur dom utstrålar sig själva. Anledningen till att dom orkar kvittra vidare och hålla sig på fötterna är för att dom suger till sig allt i sin omgivning och dom planerar inte att lämna tillbaka någonting, så länge dom har bra tankar om sig själva och mår bra för stunden.
Sådana här personer trallar in i ens liv lite då & då, i början märker man inte något, men när man känner att man börjar sjunka ner i det där bottenlösa hålet så är det dags att stirra sig blind en stund på personerna i sin omgivning och ta sig en funderare på hur vissa påverkar en. Det spelar inte någon roll hur mycket man egentligen tycker om dom, ibland behöver man backa 10 steg ifrån dom. Håll personerna som ger dig positiv energi nära istället, och dela med dig.
Känner ni igen det? Hur vissa människor bara suger musten ur en? Kämpa på.
SHAKE THAT BOOTY
Ett måste i dagens utmaning från mig till er idag. Tänker absolut göra detta själv! Spinkig, mullig, normal kropp, vad du än själv har satt för stämpel på din kropp så ska du sätta på din favorit låt som höjer pulsen lite och gå loss framför spegeln. Varför inte shakea lite röv när man ändå är igång? Även om du inte ens vet hur man gör. Lite dans som inte ser rätt ut i spegeln när man ser sig själv ger absolut lite små plus på självförtroendet, även om ni inte tror det själv.
Ta tjuren vid hornen
Det finns så många här i världen som inte mår bra som mer än gärna förpestar livet för andra. Men varför lyssna på dom? Vet & vill du att du klarar av en uppgift i livet, kör hårt! Låt inte någon annan förklara för dig vad du klarar av och inte. En spegel är inte alltid ens bästa vän, och många tror inte på att ställa sig framför spegeln & säga dom där orden "Nu jävlar kör vi hårt idag igen!" hjälper ett dyft. Men jag tror absolut på att man måste ge det en ärlig chans. Ger du upp efter 3-4 dagar? Ja då är det kanske inte så konstigt att allt går i backen. Så, ge det tid!
Att ställa mig själv framför spegeln innan jag startade dagen ordentligt och säga min ord till mig själv "Isabell, du är bra, du är grym & låt fan ingen annan trycka i dig något annat." gav mig en rejäl kick efter ca 2 veckor. Det gav min självkänsla en extra push & sedan stod jag där en gnutta starkare och visste att allt inte behövde gå åt helvete, att inte jag alltid hade fel, och att jag kunde bara jag tog tjuren vid hornen och stod upp för mig själv och det jag trodde på.
